Ångaloppet. Betalat och klart, men ingen parkamrat. 

Det har börjat så bra det kan.
Jag har fått en plats!
Eller, rättare sagt, mitt lag är anmält, avgiften inbetald och vi är laddade.
Ett problem.
Det finns ingen att high-five:a ännu. Min lyckliga parkamrat är fortfarande lyckligt ovetande om strapatserna den 10 augusti.

Att hitta en team-mate som håller måttet har visat sig svårare än väntat.
Med tanke på att biljetterna tog slut på 5 sekunder (typ) så trodde jag att det skulle vara en anstormning för att klämma in sig i mitt lag. Mitt fina, fina tvåmannalag med endast en deltagare.

Nej, jag är inte så bra på att simma.
Jag kan inte i augusti.
Åh, fy fan vad jobbig.
Aldrig i livet.
Är du galen?
Kan jag lämna besked efter lunch? (Efter lunch? Visst, men efter vilken lunch?)

Senaste bortförklaringen, i skivande stund (på riktigt!) är:
Min ena höftkula är på gång, så jag har fått löpförbud. 

Hoppsan!

Hoppet står till en gammal militär eller en taggad polare från Göteborg

Militären har eventuellt problem med sitt ena knä och polaren från Göteborg kan inte träna i Stockholm, vilket ställer till det eftersom jag behöver någon att träna med.
Och träna ihop med.
Vi skall ju passera mållinjen som ett äkta par på gemensam semester och då behöver man ju känna varandra.
Det gick att anmäla mixade lag, vilket jag kanske borde ha gjort i stället men det är försent nu.

Var är alla hårdhudade sprinters med simhud mellan tårna?

Plaski-plaski!

 

 

2014-03-27T00:33:47+00:00 By |Uncategorized|0 Comments

Vad tycker du om det här inlägget?