Att inte springa vilse i Afrika.

Superkroppen-zambia-12

Fotograf Adam Öjdahl: www.adamphotography.se

Jag är helt säker på… tror jag.

Jag har sprungit vilse hur många gånger som helst och ofta är det ganska roligt att se var man hamnar och hur lång löpningen kan bli.
(Även om det vid flera tillfällen slutat med att jag blivit hämtad i bil med chaufför som inte alls uppskattar den påtvingade bilturen på samma sätt.)
Det här gäller dock inte i Afrika.
Att springa vilse i Zambia känns inte alls så befriande som det kan göra i norrländska skogar eller runt på baksidan hemma.

Trots att folket här i Lusaka är fantastiskt glada och trevliga, så har de en förmåga att köra ganska knackigt i trafiken. UD avråder till och med från att ge sig ut i mörker på vägarna eftersom att många bilister är alkoholpåverkade och vägbelysning saknas.
Det är till och med fler som dör i trafiken än i malaria(!)

Utöver det är jag ganska säker på att det lurar både ormar, spindlar och tigrar i buskarna, trots att Adam vi bor hos menar att det inte ens finns tigrar i Afrika. (Yeah right!)

Så, med tanke på att jag lämnade telefon och pengar hemma och inte hade en aning om vad området vi bor i heter, (trots att jag fick det förklarat flera gånger och jag nickade allvarligt) gick jag över på den absolut säkraste och tråkigaste tekniken någonsin.

karta-lopning-lusaka

Att aldrig korsa en väg.

Genom att du hela tiden välja vänster (eller höger) när du kommer till en korsning och aldrig korsar vägen, kommer du med all säkerhet komma tillbaka till utgångspunkten.
Sen upprepar du bara varvet tills du är nöjd med sträckan.

Skulle du mötas av ett hinder du inte kommer över, eller rent av att vägen tar slut, vänder du och tar högervarv tillbaka.
(Ja, eller så klart vänstervarv om du tog höger innan.)

Lycka till!

2017-05-18T21:09:22+00:00 By |Löpning, Träning|0 Comments

Vad tycker du om det här inlägget?