Extremfabriken.

Extremfabriken-november-5

Jag befinner mig hos Pelle och Extremfabriken.

Grabbarna är med och hela dagen är vigd åt atleterna, hinderbanor och att inviga grabbarna i OCR. Jo, det är möjligen lite tidigt, men va fasen, någon gång ska man väl börja?

Då kliver den där snubben in.
Jag ser honom inte först.
Jag är fullt upptagen med att ta mig upp på den där förbaskat höga rampen som får mig att tro att jag ska trilla baklänges och slå sönder mig.
Inte förrän han ligger och stretchar för sig själv och glider över i räkan, inser jag.
Han ska rulla.
Han ska fan rulla!
I samband med det försvinner lokalen.
Rampen löses upp och solljuset, som tidigare fördelas någorlunda jämt i lokalen, riktas mot pusselmattorna.
Mot snubben i tights som kör räkan!

rulla-bjj-extremfabriken0224

Att rulla går aldrig ur kroppen.

Jag vet exakt när det skedde.
Dagen D.
Samma dag som Valter tog beslutet att kliva ut i verkligheten en vecka för tidigt.
Med vatten i lungorna och knackigt bilirubinvärde blev vi kvar ett tag på BB och det blev aldrig av att packa väskan med min GI igen.
Plötsligt fanns inte tiden längre.
Valter mådde bra redan efter ett par dagar, men det gick liksom inte att få in flera timmars träning per dag i schemat när han dök upp.
Helt naturligt, helt OK och Pranha i Stockholm fick klara sig utan mig.

Av alla sporter jag slutat med hittills i mitt liv, har BJJ alltid legat kvar som en skugga i själen.
Den går inte bort.
Skuggan är alltid där.
Jag kanske inte längre kan plocka ut en brottare på handslaget, nackomfånget eller på gångstilen, men jag kan absolut se när någon värmer upp med räkan.
Försvarsrörelsens urmoder.
Den bästa uppvärmningen.
Det bästa lockropet.

Extremfabriken-november-4

Jag smyger i kulisserna.

”Ska jag fråga honom?” Jag frågar mig själv
”Om vad? Ska jag fråga honom om vad? Om att rulla?” En högst kritisk mig själv, svarar mig själv.
”Är det verkligen en bra idé?”
Jag smyger närmare.
Ångrar mig direkt och går tillbaka mot hinderbanan.
Sneglar diskret.
Ska han rulla själv?
Är tillbaka vid mattan på nolltid och tar av mig skorna.
Helvete.
Varför gjorde jag så? Står i strumporna och stirrar.
Känner mig som Valter när han glor på grabbarna i lekparken och måste ta sats för att våga fråga. En ny snubbe ansluter och de går över till tekniska uppvärmningsövningar.
Då och då tittar de mot mig, där jag står i bara strumporna.
(Det enda som saknas är en Piggelin som sakta smälter längs handen för att allt ska bli perfekt)
”Ska ni rulla?” Plötsligt frågar jag bara.
”Ja, för fasen. Ska du haka på?” De stannar upp i rörelsen och ser uppriktigt glada ut.
”Nä, det är lugnt, jag… jag… jag är här med grabbarna och kör hinderbana.”
Vänsterhanden far ut mot lokalen och pekar diffust i flera riktningar.
Jag har fortfarande blicken mot mattan när vänsterhanden låtsas att den hittat någon av grabbarna att peka på.
”Måste hålla lite koll på kidsen”

Kidsen i det här fallet har släppt hinderbanan.
Arvid kickar boll med en ny kompis, Valter får vara med på nåder.
En tjej från Lynx kickar runt både barn och boll med tydliga tekniker från ett förflutet som fotbollsspelare. Runt om oss leker barn och vuxna på olika sätt och jag inser två saker.

Alla har en sport som ligger som en skugga i själen, det gäller bara att hitta den, och äpplet faller inte så långt från trädet.

Tjena hej! och sekunden senare ligger jag och brottas med två helt främmande människor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

2017-05-18T21:09:23+00:00 By |Hinderbana, Krönika, Övrigt, Träning|2 Comments

2 Comments

  1. Henrik 30 november, 2015 at 13:28

    Igenkänningsfaktor 100.
    Jag kommer i och för sig inte ihåg den dag då jag slutade med BJJ, men dock känslan av att vilja vara med och rulla. Igår när jag rotade igenom förrådet i jakt på julpynt hittade jag en vakumförpackad säck med gamla Gi’s och då funderade jag, som så många gånger de senaste åren – om man inte kan gå ned till någon klubb och bara träna någon gång ibland. Det var ju så kul.

  2. Christoffer 30 november, 2015 at 13:31

    Wow, hade ingen aning om att du tränat BJJ, vad kul! Jag har några vänner på Prana faktiskt. Ses på mattan! 🙂

Vad tycker du om det här inlägget?