wpid-14290740085640.jpg

Jag ska tävla på lördag. I England.

Inga konstigheter och det är inte så mycket som står på spel, förutom en möjlig biljett till det svenska landslaget i hinderbanelöpning. (OMG! Återkommer om jag lyckas.)
Tävlingen i England påstår sig vara en av Englands hårdaste där 12 svettiga kilometer med tuffa hinder skall besegras och räknas hem.
Målet är en tid som är så vass att jag tar mig till VM.
Så långt inga problem.

Problemet är att jag också, helt ofrivilligt, är indragen i en helt annan tävling.

Inför Dirty Dozen är jag plötsligt livrädd för att bli sjuk. Eller stuka mig, bryta något vitalt ben, få en organkollaps, tappa bort mitt pass eller fastna med handen i frysen ifall jag skulle få för mig att peta på kylgallret med blöta fingrar.
(Oh ja, jag vet precis hur det känns..)

Jag sitter långt från folk som ser sjuka ut, håller skyddande upp händerna ifall någon hostar. Håller andan när jag passerar dagisgrupper och så klart, från ingenstans, kommer den.

Kråkan.

Jag inbillar mig att det är ren otur, alternativt att jag hoppade över hela min uppladdningsfas i lördags och gick bananas med öl, vin kaffe för sent och massor av glass. Min kropp var nog inte beredd på det och drog till med en festlig förkylning när allt plötsligt verkade tillåtet.

I min närhet tror vissa att jag inbillar mig hela förkylningsgrejen och samtliga som orkat lyssna på mina våndor kan delas in i två läger. De som tror att jag kommer falla ned död på marken vid närmsta ansträngning och de som har uppfattningen att vad som helst kan tränas utan större problem.
Där hjärtsäcksinflammation bara är en naturlig förlängning av halsfluss.

Kråka. Förbaskade snorkråka.

Så, inför lördagen har jag kört igång hela batteriet med riktad moteld av husmorsknep.
Jag har dammat av min spray gjord på gammal djuphavstorsk och sprayar minst 3 gånger i varje dos fast det står att 2 räcker. Alla citrusfrukter i köksskålen har pressats ned på ett eller annat sätt och mitt rör med c-vitamin är uppätet trots att jag är säker på att vitaminer i fast form bara är en försäljningssuccé och helt verkningslöst.
Ingefära, chili, vitlök och vätska i mängder genom te, samt ett par inbillade varma bad har passerat och jag går till och med i säng innan jag är trött, vilket är en helt ny upplevelse.
Numera spenderas slutet på varje kväll stirrandes i sovrummets tak.
Stirrandes med en djup oro att kråkan ska hävda besittningsrätt och hålla sig kvar över helgen i en ytterst seg vräkningsprocess.

Så.
Om du undrar varför det plötsligt kommer ett tjockt moln av vitlök, som skulle kunna få hela Transylvanien på fall, så är det bara jag.

Ofrivillig deltagare i Kråkan och klockan, världens i särklass hårdaste tävling.

 

 

2017-05-18T21:09:45+00:00 By |Krönika, Övrigt|0 Comments

Vad tycker du om det här inlägget?