vackarklocka

Dag 1. Allt har en början

Klockan ringer okristligt tidigt.
Det känns som att vara överkörd av en buss.
Kaffebryggare brygger i onödan, ingen hinner dricka. Morgontidningen packas ned men kommer aldrig att läsas.
Bilen startar piggt, GPS, Arlanda och den gnagande osäkerheten om det var terminal 5 eller inte.
Snabba inköp på Pressbyrån, växla till ockerkurs, bananer som kommer mosas ovanför England och en kassörska som glatt meddelar att några tidningar och frukt går på 256:-
(256:-!? Det är billigare att bli rånad!)
Vinka, pussas och kramas, i omvänd ordning, Sofia skall till jobbet, vi skall till Teneriffa, parkeringsböter sekunder bort och en vattenflaska som arresteras i säkerhetskontrollen.
Puh!
Semester?

Zombie

Lobotomerade säkerhetszombies helt utan humor förklarar det självklara att jag måste tömma lådan, med mina egna grejer som precis fått en nästintill dödlig dos gammastrålning, innan jag går vidare.
Åh, dessa människor som tar allt på för stort allvar. Eller ser jag ut som en typiskt terrorist?
I ena armen hänger en 1,5 åring. Över axeln en skötväska, på ryggen en 8 åring och framför mig Arlandas lånesulky som vägrar att styras.
Som en jävla präriehäst som ingen lyckats rida in.
Jo tack, det jag helst av allt vill, och innerst inne planerat, är att knalla iväg och lämna pass, telefon, biljetter och skärp i en maskin som ser ut att äta barn.
Säkerhetstanten i 25-årsåldern tittar med tom 1000-metersblick. Här finns ingen möjlighet att nå fram med charm.
Hon är helt immun.

En droppe svett tränger sig fram i pannan.
Min panna.

Bombastic diaper och fel familj

Inget i Valters blöja minuter innan ombordstigning och jag får en illavarslande känsla.
Två sekunder efter att vi satt oss på planet tycker han att det är läge och jag blir tvungen att byta på flyplanstoan, med dispens från en flygvärdinna.
Lampan om att vi måste sitta ned och spänna fast oss, lyser starkt.
Vem har uppfunnit skötborden på flygplan? Ingen med barn, va?!
Tillbaka till sätet hittar jag en djupt generad 8-åring och en helt ny familj.
De har tagit fel stolsrad.
Det skall visa sig när vi båda noggrant granskar våra biljetter att jag möjligen har tagit fel.
Vi får flytta.
(Det förklarar påsen med sprit på den tidigare raden, och påsen med barnmat där vi tillslut hamnar.)
Nåja.
Resan har precis börjat och det finns ännu tid att få ordning på allt.

grabbarna-teneriffa

Trötta grabbar på väg.

Flygresa med nöjda barn

Resan flyter förvånansvärt bra och grabbarna är på det stora hela nöjda.
Några diskussioner kring knapparna på armstödet och om/när solskyddet skall vara uppfällt men annars inget direkt utöver det vanliga.
Konstigt att ens liv förändras till det.
Till att hela tiden eftersträva att någon annan skall vara nöjd.

trana-paolo1

Paolo spänner sig på Teneriffa.

Dagens träning.

Det blir 15 minuter med Paolo som planerat.
15 svettiga minuter.
Jag börjar med programmet som fokuserar på överkropp och ben.
Det blir ganska tufft och det kommer visa sig att träningsvärken håller längre än förväntat.

Hmm… Det kanske funkar trots allt, det där som Paolo påstår.

 

I morgon dyker nya personer upp.

 

2017-05-18T21:10:54+00:00 By |Uncategorized|0 Comments

Vad tycker du om det här inlägget?