Hotellet. Compostela Beach

ving-compostela

60 händelserika minuter

När vi väl landat, efter konstant motvind och förläng flygtid, inträffade en hel del inom loppet av en timme.
Transferbussen var sen och reseledarna ”visste inte var den var”.
När den tillslut kommer pressas vi på sist av alla och vi får slåss mot en och annan väska (som konstigt nog fått följa med in i bussen) innan vi får någonstans att sitta.
Svinvarmt, ungar som gråter, och självklart, sittplats på den sida där solen obönhörligen gör sitt bästa för att förvandla oss till mänskliga pommes frittes.
Väl framme kliver vi ur för att kastas in i en den spanska specialiteten byråkrati.
Allt tar minst en halvtimme.
Vissa som rest med Ving förut är garvade och är inne på sin andra öl och tredje cigg vid det här laget.
Vi har missat lunchen.
Vi är för sena.
Jag förklarar att bussen tappats bort, men som tur var också återfunnits, och att vi kanske inte riktigt kan lastas för det.
Jag försöker klämma in önskemål om kompensation, men får förklarat att hotellet inte är Ving utan något helt annat och sekunden senare har jag ett All-inclusive-armband som ger mig fria åk i restaurangen.
Utan att riktigt greppa hur en Vingresa till ett Vinghotell inte har med Ving att göra, transporteras vi mot vårt rum med hjälp av en ur personalen. 

Vi har precis förvandlats till boskap.

armband-compostela

Nu öppnas dörrar!

Bada bada!

Mina barn turas om att fråga när de får bada.
Jag är i alla fall helt säker på att Arvid säger det, och misstänker att Valter är inne på samma spår.
Öven om han endast utrycker det genom skrika olika ljud som glider från da-da-da-da till pa-pa-pa-pa. När jag väl frågar om han menar ”bada” så byts ljudet mot bada-bada-bada-bada. Det kommer bli veckans mest använda ord. 

Till slut vid poolen bevittnar vi ett slagsmål på första parkett.
Två fulla svenskar slåss på sin balkong på första våningen och en kvart senare spyr en 13-årig norsk kille i barnpoolen.
Jag och Arvid backar ur, Valter vill i. 

Vi går upp till rummet. Vi har badat klart.
Valter: Bada-bada.
Jag och Arvid: Nej.

Missad Bar-B-Q

Fy fasen vilken osis.
Barnen ombytta, maten framplockad och restaurangen har visat upp sina färdigheter.
Det var utlovad Bar-B-Q men det öppna köket är tomt. WTF?!
Arvid, Valter och undertecknad äter tillbehör tills vi är proppmätta. Barnen vet inte att det kan ha varit Spaniens klenaste bar-b-q och på vägen ut frågar jag försynt en servitris om köttet tagit slut, eller om jag tagit fel på datum.
”Oh no, sir, the bar-b-q is on the oustside”.
Fuck!
Vi missade hela grejen.

trana-paolo2

Träning

Jag fortsätter min träning med Paolo och det är riktigt jobbigt.
Det jobbigaste är dock att inte hoppa över allt och bara sjunka ner i en solstol.
En kvart om dagen.
En kvart.
Hur svårt skall det vara att undvara en kvart?

Det skall visa sig oerhört svårt…

2017-05-18T21:10:54+00:00 By |Uncategorized|0 Comments

Vad tycker du om det här inlägget?