Cykellåsens moment 22.

arvids-cykel

Arvids BMX.

En fruktansvärt cool sak som inte alls kan räknas som en ordentlig cykel, enligt farbrorn inom mig, men som jag mer än gärna köpte när Arvid valde ut den.
En BMX!
Fasen vad coolt!
En cykel jag hade dött för som 10-åring.
En cykel jag var så nära att få av min pappa i hans ålder, men där avsaknaden av fotbroms gjorde att allt föll på målsnöret.
Här ska inget falla på något förbaskat snöre!
Klart grabben ska ha en hoj!

Nyckeln försvinner. Igen.

“Jag kan inte hitta nyckeln pappa.” Arvid tittar på mig med en lätt besvärad blick när jag, med en kaffekopp i handen, försynt frågar i farstun varför han kommer hem utan cykel.
“Har du slarvat bort nyckeln? Igen?” Jag stannar upp i tanken och ser minst 1000 tillfällen passera då jag borde haft tid att skriva ner nyckelnumret från extranyckeln och beställa en ny.
Nu är både originalet och reservnyckeln borta och det ska visa sig helt omöjligt att fixa en kopia.
Jag hör mig själv meningslöst säga att, “jaha, då blir det inget mer cyklande då!” för att några timmar senare, svärandes i mörker, släpa den där oerhört låsta cykeln från skolans parkering.
Att det ska vara så svårt att sno en cykel!

Med hjälp av en vinkelkap, bristfällig skyddsutrustning och del tur, lyckas jag kapa låset.
Utan vare sig att sätta eld på huset eller bli av med ett finger.
Det nya låset, som är ännu dyrare och bättre för försäkringar, är inte fast monterat.
Ett bygellås med eget fäste och en nyckel som kan tas ut ordentligt.
Risken att tappa nyckeln minskar nu dramatiskt när den kan sättas på en nyckelknippa tillsammans med andra nycklar.

Arvid kan cykla igen och nyckelbekymret är löst. Eller?

“Låset är kanske hos mamma?” Arvid tittar med lätt besvärad blick medan jag river ut allt i nedersta lådan och får hallen att likna en brottsplats.
“Kanske?”
“Kanske!?”
“Vadå kanske?”
“Nu måste du tänka efter!”
“Är det där eller inte?” Jag vräker ur mig frågor, Arvid hinner inte svara.
Nyckeln har vi såklart, både extranyckeln och den som sitter på knippan med alla andra, men fästet gapar tomt på cykeln.

Själva låset är borta! Jag är helt säker på att den fina BMX:n ska bli stulen.

“Men va faaaaaan!” Jag skriker i falsett, river ut fler lådor och springer planlöst runt på nedervåningen.
Arvid ska till plugget, det är bråttom, och snart stänger tidsfönstret för möjligheten att gå till skolan. Bilen är på väg till Sofias jobb med Sofia bakom ratten och Valter glider runt i pyjamas.

arvids-kodlas

“Pappa, har vi bråttom idag?” Valter undrar ärligt och jag skäms över att han redan har förstått hur det går till i den här familjen.
Ljuger och svarar “Nej!” men han genomskådar mig.
Återigen har det bedrägliga lugnet bytts ut mot fullständigt kaos, strax innan skolan börjar för dagen.
“Jaha, då får cykeln bli stulen då!” Säger jag meningslöst.
Minuterna senare cyklar Arvid iväg med ett kodlås för 79:- som jag rotat fram i förrådet.
Kodlås!
Om bara tjuven har 10 minuters fritid och ett systematiskt tänk, så kommer låset vara knäckt och cykeln borta. Det här kommer inte funka!
Jag googlar.
Och hittar Merida.se!

Lösningen på alla problem stavas Hiplok.

Ett lås som är ett skärp! Så himla smart!
Nu kan jag låsa fast Arvid i cykeln om jag skulle behöva och behålla en nyckel!

Slutet på cykelrelaterade bekymmer!

arvids-cykeldack2

Punka XL

“Pappa, jag måste ha cyklat på en trottoarkant.” Arvid ser besvärad ut när jag, med en kaffekopp i näven, försynt frågar i farstun varför fälgen är oval och däcket saknar spänst.
Nyckeln är numera i tryggt förvar och låset sitter tight runt midjan.
“Det gick så fort och jag hann inte bromsa!” Fortsätter han.

Jag sänker kaffekoppen och hör mig själv säga meningslöst, minuten innan jag springer runt skrikandes i falsett med extraslang, däckavtagare och bråttom som få, att “jaha, då får du cykla med punktering då.”