wpid-14292061456421.jpg

Nobody puts baby in a box!

Diet och McDonalds. Är det möjligt?

Jag är mitt i min tävlingsdiet och följer mina egna råd.
Det har visat sig vara minst lika uppseendeväckande som att röka crack.
“Vafan! Vad är det för fel på pommes frites?” En upprörd kollega undrar.
Det absolut senaste modeordet i sociala medier är ortorexi. (Sjuklig hälsohets) Min kollega tror jag har drabbats och vill bota mig med två omgångar pommes.
Jag vägrar.
Just nu i alla fall.
I morgon är en annan dag..

Min egen, flexitarianska livstil, ger stora möjligheter.
Bland annat att äta vad som helst två dagar innan tävling.
Då ska det kolhydratladdas och allt är tillåtet!

I princip samma sekund plingar mobilen.
”Hej! Vill du hänga med till Donken och testa deras nya burgare?”
(Här hittar du burgaren: ClubHouse)
Klart jag vill!

“Men vafan! Ska du äta pommes NU?” Kollegan upprörd, och fruktansvärt förvirrad.
“Igår gick det inte alls, och nu ska du till Donken?”
“Precis!” Svarar jag glatt. Event och mingel, here I come!

wpid-14292062015752.jpg

Chefen-chefen och chefen.

Sekunden senare viftar jag våfflan på en av de högsta cheferna för Mc Donalds i Stockholm. En ny hamburgare ska både lanseras och ta restaurangkedjan till nya nivåer.
Jag är på mingelhumör och fotar fotografer, delar ut visitkort och pratar med alla jag möter. Blir till och med lite star struck när jag snackar med @Douglasstreetbarz och i en inandning lyckas jag avbryta chefen och fråga om han ska hänga med och träna.

Chefen-chefen verkar stilla undra vilket yrväder som har nästlat sig in och ser ut att skriva en mental post-it lapp.
”Note to self. Prata med eventbyrån i morgon. Avbryt samarbetet. Anställ vakt.”

 

wpid-14292059568720.jpgDe unga rika har tagit över taktpinnen.

Hamburgare är det nya svarta och till och med Petter har rappat sig in i branschen. Det är hippt, det är fräscht men samtidigt avslappnad och ironiskt coolt.

Det gör liksom ingenting ifall kocken slänger två(!) skivor bröd och sen lök och SEN själva burgaren som pricken över i:t med en saltgurka på tandpetare helt på sniskan!

Är den bara ackompanjerad av coleslaw på smörslungad rädisa och fyra pommes frites i en ironisk haschtag kan inget gå fel!

Ooohh! Vi ba´yeah!  Det här är så hippt!
(Fast vi inte riktigt förstår krångliga burgare som badar i dressing och är så höga att de omöjligt kan ätas oavsett typ av bestick eller för hand.)

Donken dunkar.

Nu kommer McDonalds. Nu får det fasen vara nog.
Nu ska skåpet visas tillbaka på sin givna plats och slipstenen dras ett par symboliska varv. McDonalds tänker peta ner uppstickarna med välriktade klyftpotatisar i ögat på de som sticker upp och ger sig nu in i premiumsegmentet.
Här ska nästa generations lyxburgare serveras på silerfat för en rimlig peng till kräsen konsument.
Punkt.
Och där med basta.

wpid-14292062810860.jpg

Glädje över vinst i Sten-sax-påse med högsta ledningen.

McDonalds 2.0

Jag är på gränsen till mållös!
Det här borde vara den stora förändringen!
Vita dukar och bordsservering!

Någonstans kring 70-76 bagare bör du hosta upp om du vill nagga ett komplett mål med tillhörande läsk och friterad klyftpotatis.
Men det är bara idag den kommer till bordet av sig själv, framöver hittar du den i rännan bland de enklare kusinerna från förr.

Hamburgaren. Vad är nytt?

Det är egentligen två burgare som lanseras.
Kött- och kycklingburgare. Båda innehåller bacon och BicMac-sås.
(Vilket är en revolution inom McDonalds!)
Nötköttet kommer från stora styckdetaljer och allt låter fin-fint tills benflisor, brosk och småbitar plötsligt presenteras som att inte vara ett problem längre. Jag kikar på min burgare och mina händer och kommer på varför jag egentligen inte äter på McDonalds så ofta. (Typ aldrig)

Den där köttindustrin, va?
Vad är det för påhitt egentligen?

Men, eftersom jag är hyfsat lättmutad, och formligen älskar att gå på event så sitter jag här och tittar på min kycklingburgare med hackat, och inte malet, kycklingkött.

wpid-14297102769031.jpg

Look! I look like pictures!

Kycklingburgaren är riktigt god!

Salladen är krusig och bygger på något sätt volym.
Kycklingen är supergod tills du har Instagrammat den kall, vilket inte är så konstigt, så hoppa över det och ät den i stället.
Dressingen funkar bra och jag försöker verkligen lista ut om jag har saknat Big Mac-såsen i andra burgare, men kommer i ärlighetens namn inte ihåg hur det smakar i vanliga fall.
Klyftpotatisen är god men lite för “bakad-potatis-stylish” även om chefen menar att det är planen.
Jag hade hoppats på något mer krispigt.

Betyget blir, med helheten inräknad,
4 superkroppar av 5!

“Hoppas ni kan leverera dem i framtiden lika snyggt som nu. Äntligen ser den burgare man håller i handen ut som den på bilden!”
Jag är lyrisk över att både bild och form överensstämmer.
Chefen skruvar lite på sig och hummar något till svar.
Jag förstår inte vad som har gått snett förrän jag lyfter blicken och ser de nya skyltarna.

mcdonalds

Bild från McDonalds.se

 

Ok.
Houston.
We´ve got a problem..

2017-05-18T21:09:44+00:00 By |Krönika|0 Comments

Vad tycker du om det här inlägget?