omslagsbild-ride-of-hope

Står jag med på listan? Superkroppen +1?

Hej! Först vill jag bara påminna om att vi i Ride of Hope cyklar för alla barn som drabbats av cancer och att du också kan hjälpa till. Du gör det enklast genom den här länken: Superkroppens insamling

Att vurpa eller inte vurpa.

Den här texten kommer handla om rädslan om att vurpa först av alla (och stillastående)

Here we go!

Ok.
Först och främst.
Om du till exempel åker till England med ett helt gäng cyklister för en veckas hojande, så vill du inte vurpa.
“Fattar väl jag!?” Tänker du och visst, det ligger en poäng i det.
Men det finns flera bottnar i vurpandet.
I princip, kommer alla cyklister någon gång i sin karriär käka lite gräs eller asfalt, och vurporna går att rangordna enligt en högst ovetenskaplig, men fullt förståelig lista.

“De coola vurpornas lista”

– Listan för dig som cyklar på tvären

 

1:  Höghastighetsvurpan utan skador.

Förstaplatsen, alla kategorier, går till höghastighetsvurpan utan skador.
(Skrubbsår räknas inte som skador utan mer som bonus. Så länge de inte förstör för dig)
Att vurpa i en besynnerligt hög hastighet, resa sig upp, borsta av dammet och sen räta ut framdäcket för att nonchalant cykla vidare är varje cyklist dröm. (Även om de inte erkänner det.)
Gärna med ett glatt “inga problem!” när en hel hord av undrande människor just undrar hur tusan det gick med dig.
Och, kanske främst, cykeln.

2: Vurpa med små blessyrer 

Alla typer av vurpor med skador på dig eller din cykel, men skador som går att cykla vidare med.
Typ, att din reflex på sadelstången knäcks (den har du ändå funderat på att “tappa”) eller att du får ett skrubbsår på armbågen som bara är snyggt (och som inte känns)

3: Kaos och kalabalik

Alla typer av vurpor där skadorna på dig eller din cykel gör att du inte kan fullfölja loppet.
Jag vet, du tror mig inte nu, men när du om 25 år saltat storyn lite och berättar för dina förstummade, storögda, barnbarn med pinnglass rinnande längs underarmarna, att morfar fick plocka ur ekrarna ur vänster lunga och sen släpa det lilla som fanns kvar av cykeln genom en skog för att nå civilisation igen, så kommer det vara coolt och mycket coolare än att berätta att du cyklade Vättern på 6 timmar blankt.

De vet ändå inte vad Vättern och sex timmar är.

4: Ond bråd död. 

Ok, den behöver ingen närmare beskrivning. En klar 4:e plats.

5: Stillastående vurpa i klunga

Sist men absolut inte minst.
Den värsta av alla vurpor.
Du vill, för allt i världen, inte vurpa när du står still.
I klunga.

Tro mig.

Fruktansvärt jobbigt för din inre cyklist.

depa-gammal-bild

Va?! Kan verkligen ett framhjul fastna i en brunn?

Tänk dig att du står och väntar på att exempelvis navigatörerna ska pilla lite på sina GPS:r.
Under tiden väntar du och tittar på en brunn i gatan och filosoferar över linjerna i väggrenen och dess fräsiga mönster över just nämnda brunn.
Sen ropar någon att ni ska börja cykla och du “ska bara köra ner från trottoaren”.
Tänk dig det.

Tänk dig också att du av någon outgrundlig anledning väljer att köra framhjulet i brunnen som du har stått och kikat på.
Trots att du vet att däcket är precis lika smalt som brunnslockets springor är breda.
Tänk tvärstopp.
Alltså inte du.
Cykeln tvärstannar!
Du, din pricksäkra lilla rackare, kommer fortsätta din färd till clipsen under skorna stoppar rörelsen och kraften inte kan ta vägen någon annanstans än rakt ner i gatan.
Clipsen förresten.
De som vägrar släppa.
“Inga konstigheter!” far optimistiskt genom ditt huvud under en hundradels sekund, du kan fortfarande rädda cykeln och växelföraren genom en enpunktslandning på höger armbåge.

Herr Underläpp till er tjänst!
Det är då underläppen ger sig in i ekvationen och försöker rädda(?) styret genom att slänga sig fram.
Att tänderna bakom inte har en aning om vad som sker, bryr sig inte läppen nämnvärt om, utan låter tänderna bita cykeln.
Genom läppen.
Sist gnager armbågen lite på asfalten och allt stannar upp.
Ja, jo just det.
Allt stannar upp förutom alla i klungan som rekordsnabbt och instinktivt vänder sig mot ljudet som skapats av aluminium, asfalt, läpp och orange prasslig jacka.

Sen då?
Du far upp lika fort som du slog ned, vilket är en formidabel bedrift som går obemärkt förbi, och mumlar att allt är bra.
“Allt är bra?”
Ingen tror dig.
Kanske för att du illa dolt försöker pressa tillbaka din djupaste önskan om att få skriksvära i cirklar runt cykeln.
Spottandes blod med en underläpp som konstigt nog har fördubblats i omfång sedan sist.

Tänk dig allt det där.

Den typen av vurpa är jobbig.
Formidabelt as-jobbig!

Det enda du kan glädjas åt är att en annan cyklist också kommer vurpa stillastående om 5 minuter.

Men det vet du inte nu.

 

Dagens cykling:

169,1 km
7:27 tim.
2 vurpor (typ stillastående)
1 punktering.
18 grader, blandad molnighet.
Trött i kroppen, ont i arslet.

Dagens Copy/Paste:
Etapp 2 idag gick mellan Cambridge – Nottingham 16,4 mil, perfekt väder.
Den Engelska landsbygden är otroligt vacker och vi har passerat massor av pittoreska byar & små städer, dagens höjdpunkt var Stamford och alla fantastiskt vackra hus med perfekta trädgårdar & alla dessa fantastiska dofter.
Bra dag med lite problem med navigeringen men då fick vi se lite extra av den engelska landsbygden. Häftig känsla att imorse att börja dagen med att tillsammans med Maggan dra en klunga på drygt 70 cyklister i över 5 km. Inga problem med att cykla vänstertrafik.

 

Ps. Det är inte jag som är Maggan.

2017-05-18T21:10:33+00:00 By |Uncategorized|2 Comments

2 Comments

  1. Maggan Benson 14 juli, 2014 at 19:38

    Darling , Honey , Sweet pie. Du är nästan Maggan 🙂

  2. […] 2: Det blir lättare att hålla ordning på sår. Du kommer cykla omkull, det bara är så, läs mer om cykelvurpor här […]

Vad tycker du om det här inlägget?