angaloppet-entre

Här hittar du ditt namn. Om du har tur.

Ångaloppet 2014.

Mitt första riktiga lopp. (Jag har varit anmäld i fler men lättja och förlossningar har kommit emellan.)
I alla fall, ett swimrun på 2mil varav 2km simning.
Eller om det var löpning 2mil och 2km simning.
Det verkar finnas olika bud på sociala medier.
Jag tror på det första men hoppas på det andra.
Att springa 2 mil är sjukt coolt.
Nästan, nästan en halvmara.

obanad-terrang

Var tog vägen vägen? Jag tror vi åker på en åker! (Bild från odenhage.se)

Loppet?

Jo, loppet.
Av en insatt superlöpare, som enligt egen utsago sprungit många terränglopp,
så var detta ett extremt terrängigt, terränglopp.
Alltså, vi snackar orientering-slarva-bort-kartan-och-springa-planlöst-i-skogen-extremt.
(Hej Kelly!)

pool-tolox

Stenhård uppladdning.

Uppladdning? Jag?

Med tanke på detta så kan jag i efterhand ifrågasätta om min uppladdning var optimal.
Nog för att jag sprang 12km i strålande sol (hetta?) i spanska berg en vecka innan och simmade 2,3km i bassäng på en timme, så undrar jag om inte själva resan till Spanien var fullständigt kontraproduktiv.
Nog för att vilodagar är viktiga men där och då blev det nog för mycket av den varan.
Och vin.
Och korv.
Och ost.
OMG vad mycket ost!
(Fasen vilka goda ostar de har, de där spanjorerna!)

team-33

Tema Superkoppen.nu Eller Clubb 33.

Ånga gård. Så jäkla peppade!

Väl på plats på Ånga gård och startområdet, så ska det tas bilder.
Så klart.
Man kan ana på bilden att min kropp försöker signalera vila och ost, medans Snygg-Johan spänner blick och kropp i kameran och signalerar revansch och pallplats.
(Yes! Snygg-Johan. Vi kallar honom så, ni ser varför.)
Hmm, man kan redan ana vem som kommer släpa på vem i detta lopp,
där man måste hänga ihop två och två som ler och långhalm.

ultralopare

Finally, we meet again!

Min vän från förr dyker upp. Shit!

Han som var med när jag fick kramp i Frankrike.
Ultralöparen.
Han som springer 3 mil som uppvärmning.
Han har kommit upp till Nyköpingstrakten.
Med bil och allt. Och tagit med sig Kelly.
Bara för att springa, och kanske lite, lite för att tvåla till mig.
Ordentligt.
Att skylla på kramp är inte aktuellt den här gången.
Den enda chans jag har att komma undan med hedern i behåll är att spöa honom.
Eller, spöa båda. Hur fasen det nu ska gå till.

Jag ber, i smyg, till alla tänkbara gudomligheter att något ska hända dem.
Alltså, inget allvarligt.
Kanske en felsimning på 3km?
Eller att en snabb höger/vänster-dyslexi skickar dem rakt ut i urskogen.
Inte allt för länge förstås, så hemsk är jag inte.
En timme borde räcka gott och väl.

Gliringar och illa dold grabbhets

“Du får väl inte kramp nu va?” Frågar han och flinar lömskt.
“Nä för fasen, ingen risk!” Ljuger jag och låter så säker att jag tror mig själv.
“Så, du läste inlägget på bloggen?”
Jag frågar men vi vet båda två.
Vi vet att risken för kramp i allra högsta grad är brutalt överhängande och vi vet att han har läst bloggen.
Jag lusläste nämligen bloggens statistik flera dagar efter inlägget och såg direkt när han besökt den.
Bloggen.
Men vi mörkar båda kramprisk och bloggbesök.
Den andra ska inte få något mentalt försprång.
Inte idag.
Inte här.
“Jag tänker springa ikapp och klappa dig i baken, sen är jag nöjd” Säger min bästa vän från förr och det hugger till i magen. Jag blir klarvaken. Och iskall.
Fan!
Höjden av förnedring.
Och han kommer med all säkerhet lyckas.
Helvete!

startgrupp2-angaloppet

Här står han. Och räknar sekunder. (Bild från www.odenhage.se, klicka på bilden för orginalet)

Två olika stargrupper

På något outgrundligt sätt har Snygg-Johan fått in oss i första startgrupp.
Vi startar bland eliten.
De som har kommit hit för att sopa banan med de andra.
Jag tillhör inte dem. Inte alls.
Eliten.
Jag vill gärna tro det men vet att jag inte hör hemma här.
Hur Snygg-Johan har lyckats frågar jag aldrig.
Det skulle få magin att försvinna lite, så länge jag inte vet lögnen som användes så kan det vara sant.
Ungefär som när tecknade figurer inte tittar ner när de sprungit ut för ett berg.

I startgruppen bakom oss startar min goda vän.
5 minuter efter.
5 minuter på 2mil.
Det räcker med att han plockar 15 sekunder/kilometer så är han ikapp.
Jag måste han en strategi.
En plan.
Jag böjer mig ner och drar åt skorna så hårt jag bara kan och slår min patenterade trippelknut.
Efter det hotar jag skosnörena med arkebusering ifall de går upp.
Mer kan jag inte göra just nu.

Starten

Plötsligt står vi bakom startsnöret.
Klockan närmar sig 11.
Jag känner intensivt efter. Hur känns det att snart starta?
Det känns inget speciellt. Har jag tappat känseln?
Ändå får jag någon form av utanförkroppslig upplevelse.
All väntan och det är sekunder kvar. Nervositeten visar sig i alla fall och jag blir lite lätt yr.
Tagen av stundens allvar. Och allas uppladdning.
Jag tittar på killarna som håller i startsnöret.
Ett blått plastrep rättare sagt och jag undrar om de ska dra upp det, eller släppa det på marken när starten går.
Jag vill inte börja loppet med att falla raklång.
Repet nuddar min mage lite lätt och det är då jag kommer på det, vi står verkligen först!
Först!
Det innebär att vi tekniskt sett kan leda hela loppet!
Från start till mål!
Förutsatt att vi tar starten och aldrig släpper ledningen.
Enkelt.
Där har jag min strategi!

starten-angaloppet

Är det inte en liten superkropp längst till vänster? (bild från www.odenhage.se)

“3 -2 -1 Och där går starten!”

Jag vräker mig fram.
All logik sätts åt sidan.
För helvete! Jag har chans att leda hela loppet!
Vad sakta de springer! Jag fixar det här!
Frestelsen blir alldeles för stor och samtidigt som jag släpper lös all kraft jag har, så försvinner all nervositet.
Den ersätts av ett rus av självförtroende.
“Shit! Jag kan verkligen ta hem hela skiten!” Tänker jag och benen spritter.
Ett massivt lugn infinner sig.
Som att åka på ett maffigt larm och känna hur kroppen blir fullständigt fokuserad och levande.
När alla sinnen skärps till sitt yttersta och att alla intryck sugs in och pressas in i minnet.
Det är jag, marken, mina sprättande ben och nästan 260 löpare, varav den ena med siktet inställt på mig.

Mindfullnessövningar my ass!
Räkna andetag och köra solhälsning!
Bah!
Spring ett lopp, jagad av din bästa vän, så ska du se på att leva i nuet!

Jag springer ifrån alla, låter Johan hamna på efterkälken.
Det går så fort fort att jag inte ens hinner vända mig om och se om han hänger på.
Han är väl bakom? Han ropar väl om det blir en för stor lucka?
Lungorna pumpar för allt vad alveolerna håller.
Blodet rusar i takt med pulsen som är farligt hög och farligt snabbt.
Snitslarna blir svåra att se. Ögonen tåras.
I första vägskälet tvekar jag.

Vänster? Höger?

En funktionär står och stirrar mot oss i klungan som rusar fram med mig i täten.
“Vafan! Peka!!” Skriker jag inombords, jag vet inte var jag ska springa.
Hon ser min förvirring.
Pekar år höger.
Jag har redan valt vänster.
Ändrar mig.
Kör höger.
Tappar tid.
Värdefull tid och Johan är ikapp.
Ingen annan.
Perfekt!
Jag pinnar på. Vi måste hålla ledningen!
“Vilket tempo du har!” Klämmer Johan fram och jag känner segervittringen.
Det har gått 150 meter (!) av loppet när verkligheten kommer ikapp.

Vi blir omsprungna av en..  … jävla gasell!
Och det ska bli 63 till innan loppet är över.

 

Klicka här för Ångaloppet – En löpares bekännelse – Del 2 

 

 

2017-05-18T21:10:32+00:00By |Uncategorized|6 Comments

6 Comments

  1. Marcus 25 augusti, 2014 at 13:42

    Haha, härligt skrivet! Körde sprinten som blev min swimrun debut, bland det roligaste jag gjort. Nu shoppas det våtdräkt, utvecklar simningen på crawlkurs osv. Trälhavet kan man simma i ett par veckor till!

  2. […] (Har du missat del 1 så hittar du den här: Ångaloppet – En löpares bekännelse – Del 1) […]

  3. Andreas 26 augusti, 2014 at 00:12

    Vad roligt!
    Jag har också blivit helt frälst.
    Har hittat en våtdräkt på vinden som jag funderar att testa, men det slutar nog med en svindyr triathlondräkt i alla fall..

    Vilken våtdräkt har du köpt och var?

    /Andreas

  4. […] Ångaloppet – Del 1  […]

  5. […] Ångaloppet – En löpares bekännelse del 1  […]

  6. Ångaloppet - Andra gången gilt! 15 augusti, 2015 at 22:44

    […] >>Ångaloppet 2014 del 1 >>Ångaloppet 2014 del 2 >>Ångaloppet 2014 del 3 […]

Vad tycker du om det här inlägget?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.