ocrwc-photos_9399

Hur var det att springa VM egentligen?

ocrwc-team-sweden-running

Run Sweden, run! (Bild från Piloten)

Innan loppet

Det svenska laget, OCR Team Sweden, är samlat i Cincinnati.
Det är en blandad skara löpare.
Alla har tränat hårt och länge, förberedda på kaos, med en kommande lördag som ett gemensamt slut på allting.
Milstolpen.
Slutet på allt och början på det okända.
Som sjöfarare på 1600-talet hade det varit den där vassa kanten på det platta jordklotet.

(Eller vad man nu kallar ett klot som är platt)

mit-tough-team

De två bästa lagen på lagtävlingen!  (Bild från Camilo)

Favoriter 35-39

Det spekuleras friskt om vem som ska ta guldet i min åldersgrupp.
Förra årets 1:a och 2:a är klara favoriter och Camilo Lattof, från MIT Tough Team anses i en amerikansk livesändning  kunna ta hem allt.

Några fler nämns men någon superkropp verkar dock ingen ha tagit notis om, trots ivrigt bloggande och innästlande i det ena sjuka sammanhanget efter det andra.

 

ocrwc-cannon

Ja men, det är ju helt kanon! (BIld från Obstacle Race Media)

Kanonen i starten

Det finns, på riktigt, en liten kanon som skjuter igång starten.
Jag vill rikta om den lite för att minska konkurrensen i min startgrupp, men det rimmar illa med vår huvudsponsor Swedemounts värdegrund.
Jag blir tvungen att låta bli.

 

|| © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski - mateography.com || All rights reserved ||

|| © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski – mateography.com || All rights reserved ||

Coach Pain

I väntan på kanonen går vi ner på knä.
Speakern Coach Pain gormar hur maffiga vi är, vilka erfarenheter vi har och att alla yngre minsann ska passa sig.
Vi är alla rörande överens!
Inramad av Lose Yourself med Eminem dundrar han på.
“You are strong, you are fast!”
“You are here with one purpose”
“When you hear the gun you will run!”

Plötsligt väller det över mig.
Allt jag har tränat, slagits och kämpat för är bara sekunder framför mig.
Sedan för alltid över.
Mitt första lopp någonsin i landslagskläder.
Och det sista.
Jag har lovat alla, dyrt och heligt, att det bara ska bli ett VM.
Ett VM!

Jag ska inte bli den där förbannande gubben som vägrar fatta att loppet är kört, att klubben har stängt och att det är dags att gå hem.
Det är ett VM och det är nu!

 

ocrwc-photos_9416

En riktig kanonstart!

Boom!

Helt utan förvarning ljuder kanonen och vi drar iväg.
Här räknas inga sekunder ner, helt plötsligt smäller det bara till.

Planen är att ta det lugnt i starten (som om det skulle funka) och sedan plocka ryggar på de som viker ner sig. Pulsklockan visar som vanligt 3:20-ish per kilometer några hundra meter in i loppet och jag vet att tempot är för högt.

Snabbafötters tips ringer i öronen och jag tvingar mig själv att sakta ner även om jag egentligen vill dra på.
Längst fram i klungan spurtar en muskulös kille ensamt i väg i ett fruktansvärt tempo.

OCRWC-destroyer

Destroyer. En läskig liten sak på OCRWC

VM i kuperad terräng

Den första backen reser sig mäktigt mot oss redan efter någon minut.
Bredvid mig hör jag löpare andas som att lungorna var fulla med tuberkulos.
Och som att det enda botemedlet var att hosta ut dem.
Jag tvingar mig låta dem fortsätta ensamma, även om jag redan nu vill passera.

Det är en stor utmaning att våga hålla sitt tempo.
Att inte dras med.
Att låta den gamla maskinen med det tröga bränslet värmas upp för att kunna explodera i ett tjockt svart moln av mod och vishet när det väl gäller.
Som en gammal ubåtskapten med svettig panna och en ensam skramlande torped kvar.
Flankerad av unga matroser som tycker torpeden borde avfyrats för länge sen.

Synd bara att vi alla är i samma ålder.
Det här kan bli en avslutning med en herrans massa darrande torpeder.

ocrwc-photos_8629

Tillbaka i skogen.

Det har plötsligt gått 6 km enligt klockan och vid det här laget har jag börjat passera andra löpare. Det är dock svårt att avgöra vilka startgrupper de tillhör.
En löpare med det tvivelaktiga omdömet att springa ikapp mig, presenterar sig som Benjamin och han ska senare plocka en fjärdeplats.

Benjamin verkar trevlig men OCRWC är fel tillfälle för vänskap.
Vi utbyter några klädtips innan jag ökar avståndet till honom igen.
Han kör alltid i bar överkropp för att slippa frysa får jag veta, jag kör tvärtom i långärmat men av samma anledning.

Camilo har passerats och den där andra snabba, muskulösa killen, som drog iväg i starten. Sanny från Sverige ligger också bakom och nu vet jag bara en svensk som fortfarande är före mig.
Min egen favorit Dermot.
Från samma lag som mig.

ocrwc-platinum-rig

Platinum Rig – Hindrenas hinder

Riggen i skogen

Flera hinder har betats av och snart känns det som att uppförsbackarna måste ta slut.
Jag förstår att vi närmar oss en av banans Platinum Rigs som ska ligga på toppen.
Hinderbanans Rolls Rolls.

Den kan göras svinsvår, varieras i all oändlighet och det handlar uteslutande om greppstyrka.
Många är livrädda för den och den äter normalt armband.
Men jag tar mig förbi.
Det går enkelt.
Nästan lite för enkelt.
Som att banan är ute efter att vagga in mig i en falsk trygghet..

Då kommer den.

MGG-STernum-Checker

Störiga Sternum

Sternum Checker!

(Latin: Sternus F@cking Checker!)

Tillsynes enkel med sina två stockar i olika höjd.
Framför stockarna står en klase med tvekande människor.
Jag skriker ”coming through” och får självförtroende som ett barn med avmonterade stödhjul.
Full fart ned för backen och ett sjumilakliv rakt in i den övre stocken.

Tvärstopp.

Jag fastnar.

Blir hängande UNDER stocken!

Emma från Lynx ropar att jag tappat något.
Jag ser att klockan tappat sin manöverknapp men det får det vara värt.
Emma ropar igen och pekar.
Då ser jag det.
Det går kalla kårar längs ryggraden.
Tidchipets armband har slitits av!
“Neeej!” Jag skriker rakt ut och försöker laga det med skakiga fingrar.
Är det över nu?
Är det Sternum Checker som ska bli min överman?

Sanny, Camilo och den där Benjamin passerar.
Alla i olika stilar men Benjamin flyger fan förbi.
Flyger!

Jag laddar för försök nummer två och halkar på den undre stocken.
Smack!
Rakt in i den övre stocken igen och jag slår runt.
Kommande dagar ska nacken värka onaturligt oskönt.
Självförtroendet ersätts av djup frustration.
Sekunderna tickar.

Jag tränger mig in i kön bland håglösa deltagare som väntat för länge.
De skakar av köld under aluminiumfiltar med ögon utan livslust.
Det är bara några grader varmt och skuggan sänker effektivt kroppstemperaturen.
De enda de vill är att någon ska plocka dem ur banan.
Zombies som längtar efter den eviga vilan.

Jag förstår att jag kommer förstelnas om jag inte lämnar dem nu.
På tredje försöket slänger jag överkroppen mot stocken och lyckas passera.
Benjamin, Camillo och Sanny är framför mig och jag känner mig stressad.

Sternum Checker har inte bara pajat min pulsklocka och tidschip, utan även snott värdefulla minuter och minst 5 placeringar.

 

|| © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski - mateography.com || All rights reserved ||

En klassisk gubbröv! || © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski – mateography.com || All rights reserved ||

Vinden vänder och det blir min tur

Efter en stund kommer känslan smygande.
Att kroppen förvandlas till en maskin som maler på.
I OCR Team Sweden har vi tränat ihop, åkt hit som ett lag, hejat på sociala medier och i verkliga livet, sett varandra på tävlingar och följt varandras träning och utveckling.
Men i skogarna vid Kings Domain i Cincinnati är vi alla ensamma.
Det är både skrämmande och vackert.

Minnen tränger fram
Min pappas födelsedag.
Min kära pappa.
Han som låg där, sist vi sågs, på sjukhuset med slangar i kroppen.
Så skör, så medvetslös och så fruktansvärt bortom all räddning.

Jag har på något sätt tänkt att VM blir ett fint avslut.
Ett VM i USA på pappas 65-årsdag som aldrig blev.
Hörru farsan!
Nu jävlar springer jag för dig!

 

over-under-OCRWC

Over under. Och lite lera på det.

Maskinen går på högvarv!

Jag kommer inte ihåg vem jag plockar först, är det Sanny eller Camillo?
Sak samma, båda passeras.
Jag hinner ikapp Benjamin och frustar ”it´s nice to see you again!” men han verkar inte alls hålla med.

I anslutning till vajern över ravinen inser jag att han är borta.
Avståndet är på tok för långt för att han ska komma ikapp.

Maskinen har fått upp arbetstemperaturen och ventilerna pyser.
Jag ökar tempot ytterligare.
Nu jävlar eldas maskinen på för allt vad tyget håller!

Musiken och ljudet från målområdet tilltar i styrka.
Jag närmar mig målet.
Jag passerar folk i rasande fart.
De som tvekar längre än en sekund får se min rygg när jag slänger mig ut i hindret.
No more Mr Nice Guy.

Det har gått bra på slutet.
Jag kanske är top 20?
Kanske till och med top 10?
Top 10 i världen!?
Kan det vara så?

Efter rampen ser jag tidsmattan och slänger mig över.
Hoppas tidschipet funkar. Ett lopp utan tid på den här nivån är som…
…en kaffe utan kopp?

|| © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski - mateography.com || All rights reserved ||

|| © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski – mateography.com || All rights reserved ||

Jag möter Dermot.

Han är i mål. Och har vunnit!
Det kryllar av folk.
Vilka är ur min åldersgrupp?
Fixade jag topp 20?

Andreas Lindén armbågar sig fram.
“Du kom trea Andreas. Du kom trea!” Han överröstar sorlet men jag låtsas inte höra honom. Jag vågar inte tro honom.
Skärmarna i mål visar att det stämmer.
En bronsmedalj!
Guldet och bronset till Sverige!
Till OCR Team Sweden!

|| © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski - mateography.com || All rights reserved ||

|| © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski – mateography.com || All rights reserved ||

Det brister.

Det går inte att hålla tillbaka.
Plötsligt förstår jag folk som gråter efter ett lopp.
Tårarna rinner för prestationen, för avslutet, för alla där hemma.
De rinner för att jag ska upp på pallen i Sverigekläder.
I ett VM!
..och för att allt är över.

Mitt första och sista VM.

Hur fasen ska jag förklara för dem där hemma att jag måste hit igen?

 

|| © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski - mateography.com || All rights reserved ||

|| © Copyright 2015 || Mateusz Szulakowski – mateography.com || All rights reserved ||

Andra länkar:

För dig som inte orkar läsa kan lyssna här!

Att ta farväl för sista gången

Träna till Tough Viking eller annat OCR

 

2017-05-18T21:09:24+00:00By |OCR|4 Comments

4 Comments

  1. Johan 24 oktober, 2015 at 08:06

    Grattis! Grymt bra gjort! Jag blir inspirerad, både av din träning och av den här trevliga bloggen. Du skriver bra.

  2. Andreas 24 oktober, 2015 at 10:30

    Hej Johan!

    Vad roligt att du gillar bloggen och att jag kan inspirera lite grann!

    Med vänliga hälsningar; Andreas

  3. Maja 30 oktober, 2015 at 16:18

    Fy fan vad du inspirerar. Nej, det är dags att bränna bort det här fläsket nu!

  4. OCRWC | Lynx Multisport Team 31 oktober, 2015 at 00:38

    […] Superkroppen på OCRWC […]

Vad tycker du om det här inlägget?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.