Smokediving in numbers! Att rökdyka är alltså en riktigt bra OCR-träning minsann!

Puls och värme!

Hur beter sig hjärtat när vi brandmän rökdyker?
Hur går pulsen ihop med upplevelsen, värmen och ansträngningen?

Med hjälp av min pulsklocka från Polar och ett helt övningsfält, kastade jag mig ut i Sveriges farligaste yrkesutövning för att testa om rökdykning kan vara något för din träning.

Häng med!

Rökdykning - Dagens träning!

På väg mot maxpuls

Vi befinner oss på brandövningsfältet Ågesta, som ligger i Södertörns branddistrikt, men som tillhör Storstockholms Brandförsvar.

Det är kallt ute men snöfritt på marken, klockan är strax efter lunch och tidigare har vi övat dörrforcering av säkerhetsdörrar.
Decembersolen orkar inte mer än ett tappert försök att ta sig upp på himmelen och är snart på väg ner igen.

Vi arbetar lugnt och metodiskt med vår personliga säkerhetsutrustning utanför klimatet.
En anläggning som går att möblera med flyttbara väggar och som värms upp av gasol.
Pulsklockan startas ca 5-7 minuter innan insatsen och grafen syns högst upp i detta inlägg.
En viss anspänning lägger pulsen kring 90.

Rökdykarledaren dyker upp och ger kort information.
Vi blir anvisad en baspunkt, angreppsvägen pekas ut, inga särskilda risker kan kopplas till objektet och syftet är livräddning.
Det saknas en familj.

Den första pulshöjningen som sedan sjunker, kommer när vi tar oss upp till den andra våningen.
Insatsen är på väg att starta och vi tar oss in i byggnaden.

Först en hall, där allt är mörkt

Sikten är så minimal att vi inte kan se varandra eller ens handen framför oss.
Värmen i anläggningen är ca 90°, vilket motsvarar en normal bastu på full fart, och vi har dubbla underställ under våra larmställ.
(Något som kändes ypperligt när vi smällde upp säkerhetsdörrar på löpande band innan lunch, men nu onödigt varmt.)
Värmen vi drar på oss, kan aldrig försvinna.
Det finns ingen möjlighet att vädra ut den och det finns inga svala utrymmen att svalka sig i.

Vi rökdyker med varsin IR-kamera, vilket ger oss en möjlighet att ta oss fram trots obefintlig sikt.
Om kameran skulle fallera, faller vi tillbaka på traditionell rökdykning vilket är en metod där vi söker oss fram systematiskt längs väggarna.
Oavsett vilken, får vi aldrig tappa reträttvägen.
Att inte kunna hitta ut är ett stort nederlag och ses inte så positivt av instruktörerna.
Här, i en säker miljö, leder det till en returmatch.
I verkligheten kan det bli helt andra konsekvenser.

“Person funnen, livräddning påbörjas”

Ett par minuter in i insatsen, och 10 på klockan, hittar vi den första personen.
Halvt dold bakom möbler får jag tag på ett av familjens barn.
Tempot dras upp på insatsen och pulsen hänger med.
Dockan bärs ut till mötande hjälp och vi startar om från det referensrum* vi skapat och utgår ifrån.
Pulsen och insatsen går ner, men värmen gör att vi aldrig återhämtar oss helt.

Lugnt och metodiskt fortsätter vi vräka oss fram i lägenheten.
Som två förblindade flodhästar, med visionen om att smyga som ninjas.

Lägenheten motsvarar en större tvåa/trea med L-formad hall och märklig planlösning.
Känslan är att vi håller oss undan värmen och att ansträngningen går tillbaka, men pulsklockan visar annat.

Efter en stund ser jag en tubformad skugga i kameran.
Det är svårt att se exakt vad den föreställer.
Radiotrafiken är för stunden upptagen när jag släpper min rökdykarkollega och forcerar fram mot skuggan i kameran för en verklighetskontroll.
Som rökdykare är vi sammankopplade med en söklina, vilket ger oss möjlighet att hålla kontakten, trots att vi är upp till 5 meter ifrån varandra.
Jag ångar på, in i mörkret, för att ta tag i skuggan.
Det skulle fortfarande kunna vara en ihoprullad matta.

Det är det inte.
Det är en vuxen familjemedlem.

Värmen gör tankarna tröga

Jag sliter tag i personen och försöker få kontakt med rökdykarledaren.
På upptagen radiofrekvens ropar jag att livräddning har påbörjats.
Vid det här laget förutsätter jag att min kollega har uppfattat situationen och kommer till undsättning, själv kan jag varken se eller kommunicera när jag har släppt IR-kameran och radion ur händerna. Jag backar mot referensrummet med båda armarna upptagna av ett grepp runt den vuxna dockan. Om jag inte får hjälp av min kollega snart finns en risk att jag backar mig vilse.
Utanför byggnaden står rökdykarledaren med sin radio som enda verktyg.
Han förstår att något är på gång i lägenheten, men inte vad.
Kan du repetera? Kom!

Insatsen avbryts

Väl ute i trapphuset visar det sig att dockan har fastnat i både slangen och söklinan.
I kompakt mörker blir härvan svår att reda ut.
Värmen tippar över och den där bekanta känslan av överhettning kommer krypande.
I luftpaketet har hälften av luften förbrukats och det som är kvar känns varmt när jag tar djupa andetag.
Tankarna är grumliga och pulsen, som till och med tippat över nytt rekord, har svårt att gå ned.
I det här läget är det svårt att fatta korrekta beslut och jag måste hela tiden rannsaka mig själv och de val jag gör.
Går jag för djupt in i värmen så kommer jag tappa omdömet.
Med risk för att också vara den sista som inser det.

“Vi avbryter. Jag har 110 kvar.”
Min kollegas luft närmar sig snabbt gränsen för återtåg och vi går tillbaka ut i friska luften.
Mina händer skakar lätt när jag stänger av pulsklockan och kroppen suger i sig sval luft som om det vore vatten till en törstande.
Avlösningsgruppen är redan på väg in för att ta vid där vi slutade.
Insatsen fortsätter och pustar ut.

Familjen vi delvis plockade ut kommer klara sig den här gången också, boendes i en lägenhet som konstant tar eld utan att brinna upp.

Rökdykning som träningsform, hit or shit?

Klockan blev nog lite förvirrad.
Vilket inte är så konstigt.
Att använda sig av “övrig träning inomhus” och sedan dra på en rökdykning, skulle nog kunna stressa upp vilken teknisk pryl som helst.
Trots allt menar den att jag ökade min sprinthastighet och mina musklers nervsystem, i ett träningspass som var “lätt” men gav utdelning inom “maxträning”

Sammanfattningsvis kan jag nog komma fram till att rökdykning är en bra träningsform för OCR, men ganska krånglig att utföra på gymmet.

 

 


Länkar:

Storstockholms Brandförsvar

Allt du behöver veta om en pulsklocka


Nomenklatur:

*Referensrum – Ett utrymme som oftast är det första utrymme vi går in i, och som vi söker av metodiskt för att sedan kunna utgå ifrån. Referensrummet ska vara vår trygga punkt inne i objektet.

Baspunkt – Säker plats i säker miljö där insats kan påbörjas och avslutas.

BASS – Baspunkt, Angreppsväg, Särskilda risker, Syfte med insats.

Verklighetskontroll – Att med händerna känna och bekräfta det du tycker dig sett i kameran.

Återtåg – Tillfälle under insatsen då rökdykarna beger sig mot baspunkten för att avbryta insatsen.

2017-05-18T21:07:59+00:00By |Träning|0 Comments

Vad tycker du om det här inlägget?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.