Käk och Alzheimer

(Bild från Vetenskapens Värld – SVT – Vardagsmotion)

Träna och käka rätt för att slippa Alzheimers

Det finns ett par saker jag funderar på.
I perioder till och med dagligen.
Att vi, som västerländska människor, envisas med att äta dåligt, hoppa över att träna och sen rycka på axlarna åt sjukdomarna som kommer som ett brev på posten, är just en sådan sak.
Vi kan rabbla siffror som du kommer tro på, men inte bry dig om.

– 51 % av befolkningen är överviktiga (och det är inte ungdomar som är problemet, vilket många i min ålder brukar påstå)
– Diabetes typ 2 anses vara en folksjukdom och
– just nu är det 5% av befolkningen i Sverige som har cancer.

Vi tar det igen.
5% av Sveriges befolkning har en pågående cancersjukdom!
(Enligt “European Health Report” från Världshälsoorganisationen (WHO) 2014)
Det är dubbelt så mycket som andra jämförbara länder i Europa.

Men strunt i det. Vi ska snacka om en annan ruskig rackare.

(Bild från Vetenskapens Värld – SVT – Vardagsmotion)

Alzheimers.

Hjärnan faller sönder.
Du försvinner.
Kvar blir ett skal som dina anhöriga inte känner igen.
Som ingen egentligen vill besöka för skalet är tomt.
De där putslustiga utbrotten, som när du trodde att du sov på taket och att personalen egentligen var humlor, är bland de sista anekdoter du kommer skapa.

Alzheimer.

Demens som till och med kan drabba dig när du är 40.

Vad kan du göra?
Det visar sig i studier att hög utbildningsgrad, en aktiv fritid med mental stimulering och ett liv med sociala kontakter kan minska risken för demens.
Risken att insjukna minskar med så mycket som 30–40 procent hos äldre personer som sysslar med något så enkelt som trädgårdsarbete, matlagning eller på annat sätt lever ett aktivt liv.

Att våga sig på att träna har också en dramatiskt positiv effekt.

(Bild från Vetenskapens Värld – SVT – Vardagsmotion)

Ok. Så vi vet att träning, ett aktivt berikande liv, kost och hög utbildningsgrad minskar risken för Alzheimers.
Ganska markant också.

Men på Hjärnfonden och Alzheimerfonden kan jag läsa att vi måst få fram en medicin.
Ett botemedel.
Eller i alla fall någon bromsmedicin som du kan käka resten av livet.

47 miljoner människor lider av en demenssjukdom och ett nytt fall upptäcks vart tredje sekund. Om vi inte lyckas få fram ett botemedel eller bromsmediciner kommer antalet drabbade att ha tredubblats till år 2050. Därför är det extra bråttom att lösa demensgåtan.

Men vi har ju redan en bromsmedicin som funkar.
Kanske rent av något som kan liknas med ett vaccin.

Stora läkemedelsföretag kan tyvärr inte tjäna pengar på det, och fonderna som stöttar forskningen behöver egentligen lika mycket pengar.

Det räcker helt enkelt med att du tränar, förkovrar dig och lever ett socialt liv.

Men vi låter företagen ånga på, lyssnar på deras budskap, sitter stilla i soffan och följer galor på TV.
Låter pengarna som kunde gå till ett par träningsskor föras över till några som arbetar hårt för att ta fram tabletter som vi sen kan köpa tillbaka.
Tabletter som gör att vi inte förfaller ner i glömskans avgrund.
Tabletter som vi inte behöver.

Precis det är något jag också funderar på och den dagen mitt minne kanske trots allt börjar svikta, tänker jag minnas mitt rika liv och förklara ingående för personalen som ser ut som humlor att de faktiskt kan flyga trots små vingar.